Ode till ett skinn
Morsning,
Här sitter jag och käkar clementin. Det är en sån riktigt syrlig clemenin som liksom nästan svider lite i magen. Den är precis så saftig och kall och god som en riktigt god clementin ska vara. Jag skrev en liten hyllningsdikt ditt den:
Lilla runda clementin
du är väldigt rund och fin.
En blandning av orange och gul.
Jag tycker det är jättekul
att knåpa bort ditt vita skinn,
men alltid när jag just fått in
känslan för hur jag ska dra
för att knåpa riktigt bra,
har skinnet redan tagit slut.
Då får jag börja spotta ut
de klyftor jag har smaskat på
och se vad man kan hitta då
Skådar jag nåt slemmigt vitt?
Det spritter till i hjärtat mitt!
Jag samlar mig och pillar loss
ett skinn så spänstigt som Kate Moss'.
Kommentarer
Trackback