Ode till ett skinn

Morsning,

Här sitter jag och käkar clementin. Det är en sån riktigt syrlig clemenin som liksom nästan svider lite i magen. Den är precis så saftig och kall och god som en riktigt god clementin ska vara. Jag skrev en liten hyllningsdikt ditt den:


Lilla runda clementin

du är väldigt rund och fin.

En blandning av orange och gul.

Jag tycker det är jättekul

att knåpa bort ditt vita skinn,

men alltid när jag just fått in

känslan för hur jag ska dra

för att knåpa riktigt bra,

har skinnet redan tagit slut.

Då får jag börja spotta ut

de klyftor jag har smaskat på

och se vad man kan hitta då

Skådar jag nåt slemmigt vitt?

Det spritter till i hjärtat mitt!

Jag samlar mig och pillar loss

ett skinn så spänstigt som Kate Moss'.


         image13


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback