Julen är kommen och nästintill över

och fan vad mycket saker man inte behöver.
Men jag är glad och mätt och nöjd.
Julen är alltid en innerlig fröjd.
Julkalendern, Ferdinand och Kalle har jag missat
och julkort och mass-sms har jag dissat.
Men det enda som varit en aning misär
var att jag inte gick på Attmars julkonsert
Med solosång av Paula och Elin och Paulina
och Erik och Göte, det är så jag vill grina!
Men varför sörja över spilld glögg?
Det hjälper ju inte ett endaste dugg.
Men tack vare den suveräna tekniken
Kan jag ändå se den som jag suttit i publiken.

Jag har faktiskt inte fått nån egen choklad
men brevid mig står en banjo så jag är jätteklad.
Den är i och för sig inte heller min
men jag spelar ändå tills  mina tummar ömsar skinn.
På Fairytale of New York har jag tränat
så både strängarna och jag själv har skränat.
Jag har ägt på TP och rimmat som en kung
och lärt mig varför Tomten har så stor pung.
så nu kan man säga att min enorma hjärna
är brightare är självaste Betlehems stjärna.

Nu dricker jag te och käkar russin och nötter
med Pirates of the Caribbean-tofflor på mina fötter.
De är faktiskt ganska fula.
När lovet är slut kommer jag ha världens kula.
Mormor och jag har lyssnat på Sinatra och Glenn Miller.
Och nu diggar jag Scott Matthews så jag nästan spiller.
Petter - jag sa aldrig God jul till Dig.
Här får du en sen häsning från mig.

Jag gav oljiga baconsnacks till min hund
men han kollade bara på mig som att jag var ett pund.
Det är tacken för att man gör ett försök
Nästa år ska han få en gammal purjolök.
De andra i familjen var i alla fall glada
och korna fick extra mycket hö i sin lada.
Nu är det alldeles tomt i min kopp
men jag i alla fall laddat ner Photoshop.
så nu får Tove ge mig extralektioner
för trots mitt intellekts enorma proportioner
tycker jag det verkar en aning för svårt.
Min hjärna är inte van vid att jobba så hårt.

Jag har gjort bilder om globalisering
och lagt ut dem på nätet för allmän kommentering.
Hittills har ingen sagt att dom är ful'.
Vi blir nog trots allt ganska snälla kring jul.
Deviantart is the shit a.t.m.
Vetgirig får vänta tills Matilda kommer hem.
Henning och hon är säkert stekta oh glada.
Jajja, jag gillar ändå inte att bada.
Ojoj, se nu så jag sitter och ljuger.
Halka och munsår och snålblåst suger.

Fan, jag måste plugga franska och körkort.
Lovet kommer sluta alldeles för fort.
och till nyår har jag inte ens nån plan
Navet here I come, men det är lungt, jag är van.
Varför verkar jag alltid så fed up och matt?
mitt humör är ju ändå för det mesta glatt.
Jag antar att det hör till när man bor i Norden.
Såhär års finns det ju muntrare ställen på jorden.

Nu har jag ändå skrivit ganska mycke'.
Jag tänkte bara uppdatera med ett litet stycke.
Det är inte lätt att hela julen summera
i några få rader, men jag orkar inte flera
Det kanske kommer mer en annan dag.
Eller kanske inte, vad vet jag?
Nu är det dags att lägga sig och läsa
Vila ett slag och läta kroppen få jäsa
men Big girls you are beautiful.
Hoppas att Du också haft en riktigt fin jul!



image8

Idag har jag varit musiktönt

Dagens mest minnesvärda stund kom till mig på - hör och häpna - Matforsbussen. 42:an, Sundsvall via Viforsen. Jag delade den med Paula och två apelsiner. Det var svett-chafisen som körde men idag hade han kanske duschat, för jag kände ingen lukt. (Förutom apelsin, fast det är mer av en doft tycker jag.) Svett-chaffisen gillar nog P2 mest. Jag gillar också P2, för det lyssnar alltid mormor och morfar på. Idag spelade de en fin jullåt. Jag minns inte vilken, men jag och Paula sjöng med. Det var fint. Det tyckte nog våra fellow travellers också. (När man kommer från Matfors är man inte så kräsen.) När vi hade sjungit färdigt torkade vi av lite apelsinklet på sätet och byxorna. Det hjälpte inte så mycket, men vi kom fram till att just den stunden var en sån här stund som man kommer att minnas om nåt år, småle och säga att det var bättre förr.

Vi pratade mycket om vad som är lycka, sedan bestämde vi oss för att inte gå på skolan. Istället åkte vi hem till mormor och morfar och läste högt ur religionsboken. Paula blundade för att hon sa att det var lättare att minnas om man ser bilder i huvudet. Jag tror att hon sov.

När vi hade lärt oss allt om islam gich vi ut i trapphuset och sjöng ganska fint med stämmor frasering. En av tanterna som bori huset stannade i trappan och lyssnade en våning nedanför, men hon vågade inte komma upp. Jag tror hon blev glad. Glad för att det finns töntiga ungdomar som sjunger julsånger med ett kristet budskap i pensionärers trapphus istället för att ha gruppsex utan att använda skydd eller knarka på en offentlig toalett. (Eller köpa godis för hela studiebidraget och slänga skräpet i Tivoliparken.) Sedan gick vi in och sjöng i köket. Morfar sa att han blev rörd nästan till tårar. När Paula hade gått till bussen sa mormor att vi sjöng himmelskt vackert. Jag tror att de menade det.

När jag kom hem hade mamma köpt sladden till elfiolen så att det gick att koppla den till förstärkaren. Jag blev tvingad att spela. Det var ganska hemskt för jag glömmer alltid alla låtar jag kan när jag får ett instrument i handen. Jag tror inte att mitt uppträdande släckte familjens kulturtörst, för nu ligger de alla på vardagsrumsgolvet och kollar på Lord of the dance. Det låter jättefint.

image6

Matilda, I know where you're coming from.

Jag har inte tid att äta eller sova, eller gå på skolan eller svara när telefonen ringer. Någon kommer hitta mig i samma tillsånd som de hittade den här killen som lanade tills han dog av... diverse, vänta jag måste berätta den version av den här historien som jag hört.

Det var en gång  (antagligen inte allt för länge sedan) en kille som var.. vaddå, typ 20. Han var nån slags spindel i nätet i nåt... datanörd-sällskap. I vilket fall... han skötte inte sina uppgifter riktigt bra efter ett tag och hans irriterade kamrater kom hem till honom för att kolla vad fan han höll på med. När de hittade honom satt han och ruttnade (bokstavlgen) i sin datastol. Där hade han suttit... ganska länge. Runt honom stod en samling colaflaskor fyllda med piss.

Han hade alltså bunkrat upp med en massa cola för att slippa sova eller äta. Och varför gå hela vägen till kylen varje gång man behöver 1,5 liter till, när man kan ställa dem inom armlängds avstånd. Och vad bättre är - när man druckit upp kan man ju göra sina behöv i flaskorna så slipper man resa sig upp när det är dags att tömma blåsan. Det är ju helt briljant! 

Jag hoppas att det här är en urban legend men oavsett om detta är sant eller inte kommer jag själv nog att gå detta, något osmakliga ,öde till mötes om ingen stänger ner vetgirig.nu!  Jag vet inte vad det är för behov som den här sektlknande sidan uppfyller, men det är något primärt. Jag blir helt GAALEN!!! MÅSTE  *flås* HA *dregel* vetgirig *spasm-ryck*!!! AAHAHHA, HELP ME GOD!!  Jag har blivit en frågesport-junkie!! Jag vinner inte ens några matcher.. AAHHH jag kommer ruttna i datastolen med en ranking på 12 , NOOOOOOOOOO, Have mercy!!! Jag lovar att bättra mig!!

image5

(Jag ska höja mig till minst 20 innan jag börjar med svenskan) 

Produktiva tjejen

Idag åkte jag direkt hem efter skolan för att jag har så mycket att göra.
Nu är det för länge sedan dags att gå och lägga sig.  Jag vet inte om jag är nöjd med min insats. Jag har skrivit ner några användbara fraser på flamländska i alla fall. Alla som funderar på att åka till Nederländerna eller Belgien bör hämta papper och penna för jag tänker dela med mig av mina nya lärdomar. 

 

Jag är väldigt hungrig. Var är sopkorgen?:

Ik heb erge honger. Waar is de prullenbak?


Mina skor är lite trånga. Vill du vara snäll och bära mig till närmsta hotell?:

mijn schoenen zijn wat te klein, wil je me misschien dragen naar het dichtstbijzijnde hotel?


Låt mig visa dig ut. Jag gillar inte din frisyr:

Laat me je de deur wijzen. Ik vind je kapsel niet leuk


Min pappa jobbar med växter. Kan jag få ta en titt på din balkong?:

Mijn vader werkt met planten. Mag ik jouw balkon eens bekijken?


Tar ni svenska kronor? Jag har köpt hönsbuljong för alla mina evros:

Accepteert u Zweedse kronen? Ik heb voor al mijn euros kippenboullion gekocht.



Kanske kommer en uppdaterad version vid ett senare tillfälle. Nu ska jag gå och borsta tänderna. Vänta. Jag har faktiskt gjort en fin Paint-teckningidag också. Det är två tyskar vid en fransk sjö. Jag och Elin har döpt dem till Joachim och Franz. Elin läste på Wikipedia att Jocke var förbundskapten i tyska landslaget i fotboll 2006. (Det är han fortfarande).. och Franz var förbundslapten 1984-1990.


image3


Tillåt mig bara påpeka att detta var en mycket tidskrävande skapelse och ekrarna på däcken inte kommer att dyka upp inom de närmaste dagarna.

Hjärnan är en fantastisk och obegränsad inrättning, my arse!

Min natt började med att jag stog på en mataffär och sjöng 'Its too late to apologiiiiizee, its too laaaaaateeeeeeeeeeeee!!' Det var mycket otrevligt och det bekräftade idén om att hjärnan i drömmen har total frihet att hitta på precis vad den vill. (Jag skulle varken sjunga den på en mataffär eller på någon annan plats om det inte gällde livet.) (eller, nä, okej. Nu ljuger jag. Jag känner att jag har fått den på hjärnan nu, så jag kommer garanterat sjunga den både en och två gånger idag.... attans!)



Åter till hjärnan. Jag har hittills alltid varit jättefascinerad över hur mycket sjuka och helt oväntade saker (se exemplet ovan) min hjärna kan hitta på när jag sover. Men nu är den tiden förbi. Jag drömde att jag var Johan Rheborg. Det var intressant. Jag var hos Babben Larsson och hon presenterade mig för publiken. Mycket trevlig stämning. Sedan säger hon:

Och nu ska vi få ett smakprov på stand-up med timing och träffsäkerhet som garanterad får dig att skratta!

Jaha,
tänkte jag. Det här ska bli mycket intressant. Undrar vad han hittar på för nåt skojigt nu, Johan... Sedan märkte jag hur stämningen blev spänd och mycket jobbig. I min hjärna skedde någon slags kortslutning. Varning! Varning! System failure, internar error! blinkade på skärmarna i mitt hjärnkontor och i någon slags undanmanöver vaknade jag med ett ryck. Vad har vi lärt oss av det här barn? Jo... att hjärnan är en mycket begränsad och knapphändig inrättning som i drömmar bara sätter samman olika...intryck och inte är i stånd till att tänka själv över huvud taget.

Trodde du att du i drömmarnas värld kunde vara rolig och träffsäker trots att du i vaket tillstånd är "hindrad på grund av mentala spärrar" Tänk om kamrat, ty jag har i egen hög person bevittnat motsatsen. Jag genomskådat myten om den oberoende och fria hjärnan och tro mig. Det var ingen vacker syn. 



 

Det gäller att prioritera

Jag har inte skrivit en betraktelse om fundamentalismen på 2000-talet. Istället har jag gjort ett kollage av hetingar. Jag kände att det var viktigt.
Titta vad fina de är!


image2


Här har jag tagit med:
Jesper Rönndahl för att han är så rolig och störd.
Alistar MacKenzie för att han är så söt och skotsk.
Sonic the hedgehog för att han är så cool.
Zach Braff för att han är så dryg och gullig.
Kings of Convenience-pojkarna för att de är så söta och duktiga.
Dominic Howard för att han är så god och söt och duktig.
Adrian Brody för att han är så söt och snel och ynklig.
George Clooney för att han är så het.
Chris Martin för att han är så duktig och klok och söt.
Adam Brody för att han är så dryg och rolig och het.
Wally De Backer a.k.a. Gotye för att han är en sån jävulsk talang.
Matt Bellamy för att han är en sån rolig och dryg talang.
Mike SKinner för att han är så brittisk och söt och duktig och chavig.
Paolo Nutini för att han är så het (och duktig, fast det inte har nån större betydelse i hans fall, för han är så het)
Martin Freeman för att han är så brittisk och dryg och ynklig och söt.
Elijah Wood, för att jag hade glömt att han f

Vad är jag för jävla stofil som känner mig rebellisk för att jag inte bloggar...längre?

Sanningen är den att jag inte har något intressant att säga. Det verka så lätt för alla andra att bara prata på. Jag har läst Paulas och Matildas bloggar nu ett tag och insett att det inte krävs mer av ett inlägg än en finurlig bloggare för att det ska bli roligt att läsa. Där föll alltså mitt argument för att inte blogga. (nä, jag skojar bara =P hehhe) Men seriöst... Det finns få saker som ger mig så mycket hej-jag-är-ingen-intressant-människa-vad-gör-jag-av-mitt-liv-egentligen-komplex som att läsa bloggar. Det enda som känns ungefär lika ångestfyllt är nog att söka jobb. Vad har jag egentligen att skriva i mitt CV?

Öh, hej, jag heter Emelie och jag är 18 år. Jag har ingen erfarenhet över huvud taget, men jag tycker om att lyssna på radio och klippa i bilder.

Jag skulle lätt anställa mig själv. Jättehjärna. Jag vet inte om det är för tidigt att få ångest över att man inte har några framtidsutsikter när man är nyss fyllda 18. Det låter alldeles på sin plats, i mina örön. Om jag jämför mig med alla i min omgivning ser det inte ljust ut.

Ta Paula till exempel; Hon är så öppen och vänlig och glädjespridande och ärlig att folk gillar henne oavsett var och när hon dyker upp. Hon är så framåt och anpassningsbar att hon kommer att kunna ta sig precis vart hon vill utan att behöva göra annat än att vara sig själv. Hoppas hon bara tillräckligt på att allt ordnar sig så gör det det. Det gör det.

Matilda, hon är så smart och driven och duktig på allt hon tar sig för att det inte finns nånting hon inte skulle klara. Seriöst. vad som helst skulle hon kunna driva sig själv till att bli expert på. Var behövs inte en sån människa? Hon är en typisk sån tjej som mammor önskar att deras barn var lite mer lika.

Henning har liksom rätt utstrålning för att gå hem hos alla människor som har lite koll på saker. Jag längtar tills Henning blir mamma. Hoppas att jag får komma och hälsa på henne och hennes barn ofta då så att jag lär mig hur man är en bra mamma. Hon vet hur allt funkar, och vet hon inte det så vet hon hur man tar reda på det, och lyckas hon ite med det så är hon poolers med alla i hela världen, så någon finns det alltid som hon kan fråga. Jag vill att Henning ska vara min mamma.

Ida Mullaart är kanske den snyggaste människan i världen. Och å är hon så cool att hon kan gå in i vilket rum som helst och linda alla runt lillfingret. Vill hon bli artist behöver hon bara ett coolt artistnamn. (inte för att det är nåt fel på Ida) Sen är hon så god. Hon är en sån här person som man aldrig skulle kunna säga nåt ont om, för då skulle Gud personligen nedstiga från himmelen för att proklamera sin vrede på ett väldigt otrevligt sätt.

Och Petter som är liksom... intelligensen personifierad. Samtidigt skulle ha aldrig anse sig själv vara bättre än någon annan. Han skulle säkert alrig säga att han var snällare än den dumma killen som dödar musen i Green mile, eller klokare än Pumba. Men det är han. Han är klokare än Rafiki och Mufasa tillsammans, plus Skalman och Bertil Enstöring. Fast Bertil är mest...underlig. Men allvarligt, Petter är en sån som man lungt väljer ut till en styra världen-kommission. Jag skulle vilja att Petter var enväldig härskare av universm. Då skulle jag känna mig trygg.

Hampe är glädjen. Det går inte att inte älska Hampe. Han kan bli instängd i ett rum med en för honom helt okänd skara personer och få dem att känna sig glada och bekväma från det att han kommer in i rummet tills flera veckor efter att han gått ut. Han är så härlig att man liksom inte vet vad man ska göra. Jag brukar skratta för jag vet inte hur jag på ett bättre sätt kan visa hur förtjusande han är i sin aburda ärlighet / ärliga absurdhet.

Tove går knappt att hylla nog med ord. (med det vill jag inte säga att alla andra är sämre) Jag förstår faktiskt intehur hon har blivit så... genomgod, enkel, kärleksfull, finurlig, mysig, barnsligt glad och moget ansvarstagande och alldeles alldeles underbar. Tove har allt en bra människa behöver, och mycket mer.

Tanken på att Alex inte skulle kunna göra exakt vad hon vill när som helst känns helt orimlig. Skarpsynt är nog det bästa ordet jag kan komma på för att beskriva henne. Klipsk kanske, som fan. Fördomsfull på ett högst realistiskt och intelligent sätt. (Ja fördomar och intelligens kan nämnas i samma mening enligt min bok.) Hon är ännu en som kommer att gå precis hur långt hon vill.

Elin är så :D fin och bra. Man blir så glad av Elin. Hon kan också skitmycket och är alltid snäll och rolig. Hon har hur mycket koll på hur man beter sig i vuxenvärlden som helst, samtidigt som hon kan vara barnsligt mysig. Det känns fel att säga att Elin är mysig, för det ordet har använts så mycket i Elin-sammanhang att det börjar bli lite av en.. jag vet inte. Men hon är faktiskt jättemysig på ett jättebra sätt. Hon har plockat det bästa av det mesta och gjort en fin och väl sammansatt blandning av det hela.

Oskar är cool som fan och snygg och kreativ och skitrolig och duktig på det mesta. Jag älskar hans gångstil. Den är skitskön =P. Nej men faktiskt. Han är nog lika ttraktiv på arbetsmarknaden som alla andra sammanhang han hamnar i.

Robin är så jävla utåtriktad så det är inte rimligt. Och så kan han allt. Jag fattar inte hur han har lyckats lära sig allt. Undrar hur många gånger han har fått höra det. Han kan faktiskt helt ologiskt mycket saker. Han kommer midigt och pratglatt att slingra sig in på arbetsmarknaden och in i vilka sociala sammanhang han vill genom att vara så öppen och allmänbildad och trevlig.  

Det går inte att skriva så här mycket om hur duktiga och bra alla människor är utan att nämna Kajsa. Hon är väl den mest kreativa och duktiga och snygga människa jag har träffat. Man blir verkligen fascinerad över människor som hon. Jag hoppas att talang som hennes ligger i generna, så att jag kan skylla min apatiska improduktivitet och sociala avskärmning på att jag inte har rätt föräldrar.

Som största skill skulle jag nog säga att jag har coola vänner. Folk som har coola vänner borde väl indirekt bli coola? Vänta, jag kom på en cool sak om mig häromdagen. Vad var det?... Jo, jag kan spela jättefint på grässtrån. Fast det kunde alla andra också så det räknas nog inte. Men jag hade en väldigt tidigt utvecklad känsla för språk. Fröknarna på dagis tyckte att jag var cool. Those were the days. Vänta, jag har bra melodiminne, och bildminne. Det tycker jag är ganska coolt.   

Men mitt problem återsrår. I vilka sammanhang är det bra egenskaper? Jag kommer aldrig kunna skaffa mig ett liv... Det är synd... För snart dör vi allihop, och då är det tråkigt att inte ha något att se på när livet passerar i revy.



image1

Jag skulle vilja vara lite mer som folk på film, genomgoda, snälla, kloka och fina.